jag pressar gärna in mig under sängen=)
söndag 26 juli 2009
söndag 1 februari 2009
torsdag 22 januari 2009
veterinärbesöket
igår var jag alltså hos veterinären och tog leishmania-test. veterinären var trevlig och bjöd på frolics efter sticket. nu väntar vi bara på samtalet om resultatet...hon skulle ringa om tio dagar ungefär. hon trodde inte att jag bar på parasiten eftersom jag varit frisk å kry under de snart 4 år som jag varit i sverige. inte sjuk en enda gång...om man inte räknar den lite genanta rävskabben då.
jag skulle komma till vetten på fastande mage så det blev ingen mat alls under hela dagen. men väl hemma blev det festande mage istället
jag kammade mig stilig inför besöket...
jag skulle komma till vetten på fastande mage så det blev ingen mat alls under hela dagen. men väl hemma blev det festande mage iställettisdag 20 januari 2009
stundande besök hos vetten
nu har jag precis varit ute å gått i världens slaskigaste väder med min nya fina reflexväst. dock är den inte så bra för den sitter lite fel under magen så jag kissar på den=(
imorrn är det dags för besök hos veterinären för att ta blodprov och få reda på om jag har leishmania. så får vi chans att prata med veterinären också om det och vad som händer om jag har det osv. nu ska jag leka med den nya fula råttan.
imorrn är det dags för besök hos veterinären för att ta blodprov och få reda på om jag har leishmania. så får vi chans att prata med veterinären också om det och vad som händer om jag har det osv. nu ska jag leka med den nya fula råttan.
måndag 19 januari 2009
kändis-billy
Ni har väl inte missat att min husse gett ut en låt som handlar om mig. Den har minsann spelats på radio och grejer och den finns att ladda ner på http://www.klicktrack.com/pone/releases/johan-tenbrink/billy
Uppdrag granskning
(nu skriver matte av sig lite efter programmet om julie)
Jag ska erkänna att min första reaktion när jag såg programmet om JR var att bli väldigt ledsen och upprörd. Jag som hade sett Julie som en hjälte med en genuin kärlek till hundar, och av programmet att döma så var verkligheten något helt annat. Julie framstod absolut inte som någon djurvän eller hjälte. Så jag förstår alla upprörda människors reaktioner mot JR.
Men jag insåg efter lite funderingar att jag hade svalt uppdrag gransknings bete lite väl lätt. Journalister gör anspråk på att, till skillnad från skönlitteratur, skildra verkligheten objektivt och sanningsenligt. Frågan är hur "intressant" och debattstimulerande programmet om JR hade blivit om man hade skildrat det helt objektivt. Dem har ingen som helst anledning till att ta upp något positivt i programmet utan förmodligen har man letat efter enbart negativa inslag. För att skapa debatt, för att få höga tittarsiffror, för att klättra i karriären osv...och då får objektiviteten stiga åt sidan. Självklart är programmet kraftigt vinklat. Och det är synd att människor, precis som jag själv först gjorde, sväljer hela betet utan att tänka till först. Vi kan inte lita på journalistkåren. Det är ju något som de flesta egentligen vet. Ta bara kvällstidningar som exempel där man ständigt vinklar och förstorar upp saker. Aktuellt just nu är debatten om Liza Marklunds bok "Gömda". Den diskussionen tänker jag inte ge mig in på men det som de flesta från början trodde var objektiv sanning visade sig vara mer åt det skönlitterära hållet.
Dock tycker jag att det finns anledning att debattera JR och andra rescues, det är alltid bra med diskussioner. Men det, enligt mig, intressanta och diskuterbara är huruvida det är en lösning på gatuhundsproblematiken att flytta hundar mellan olika länder. Och vad alternativa lösningar kan vara. Jag har valt att adoptera en hund från Julie Rescue därför att jag anser att det är bättre att ta hand om en hund som far illa och redan "finns" så att säga, än att till exempel stödja kennlar som föder upp sönderavlade "fina" rashundar.
Jag tänker inte låta Uppdrag granskning förändra min bild på Julie och hennes rescue. Det har väckts funderingar och frågor hos mig men dem tänker jag själv reda ut och inte låta några karriärlystna journalister göra det åt mig. Förhoppningsvis kan jag resa till Spanien så snart som möjligt för att själv se hur verksamheten fungerar och bilda mig en egen uppfattning, och jag är ganska hoppfull om att min bild av Julie som hjälte kommer att återupprättas då.
Hur som helst så har jag tack vare henne fått en helt underbar vän som är bland det bästa som hänt mig. Och det kan inte något eller någon förändra.
Jag ska erkänna att min första reaktion när jag såg programmet om JR var att bli väldigt ledsen och upprörd. Jag som hade sett Julie som en hjälte med en genuin kärlek till hundar, och av programmet att döma så var verkligheten något helt annat. Julie framstod absolut inte som någon djurvän eller hjälte. Så jag förstår alla upprörda människors reaktioner mot JR.
Men jag insåg efter lite funderingar att jag hade svalt uppdrag gransknings bete lite väl lätt. Journalister gör anspråk på att, till skillnad från skönlitteratur, skildra verkligheten objektivt och sanningsenligt. Frågan är hur "intressant" och debattstimulerande programmet om JR hade blivit om man hade skildrat det helt objektivt. Dem har ingen som helst anledning till att ta upp något positivt i programmet utan förmodligen har man letat efter enbart negativa inslag. För att skapa debatt, för att få höga tittarsiffror, för att klättra i karriären osv...och då får objektiviteten stiga åt sidan. Självklart är programmet kraftigt vinklat. Och det är synd att människor, precis som jag själv först gjorde, sväljer hela betet utan att tänka till först. Vi kan inte lita på journalistkåren. Det är ju något som de flesta egentligen vet. Ta bara kvällstidningar som exempel där man ständigt vinklar och förstorar upp saker. Aktuellt just nu är debatten om Liza Marklunds bok "Gömda". Den diskussionen tänker jag inte ge mig in på men det som de flesta från början trodde var objektiv sanning visade sig vara mer åt det skönlitterära hållet.
Dock tycker jag att det finns anledning att debattera JR och andra rescues, det är alltid bra med diskussioner. Men det, enligt mig, intressanta och diskuterbara är huruvida det är en lösning på gatuhundsproblematiken att flytta hundar mellan olika länder. Och vad alternativa lösningar kan vara. Jag har valt att adoptera en hund från Julie Rescue därför att jag anser att det är bättre att ta hand om en hund som far illa och redan "finns" så att säga, än att till exempel stödja kennlar som föder upp sönderavlade "fina" rashundar.
Jag tänker inte låta Uppdrag granskning förändra min bild på Julie och hennes rescue. Det har väckts funderingar och frågor hos mig men dem tänker jag själv reda ut och inte låta några karriärlystna journalister göra det åt mig. Förhoppningsvis kan jag resa till Spanien så snart som möjligt för att själv se hur verksamheten fungerar och bilda mig en egen uppfattning, och jag är ganska hoppfull om att min bild av Julie som hjälte kommer att återupprättas då.
Hur som helst så har jag tack vare henne fått en helt underbar vän som är bland det bästa som hänt mig. Och det kan inte något eller någon förändra.
skogsprommis
idag har jag och matte varit ute på långprommis. hon fotograferade och jag ägnade mig åt mina favoritsysslor; nosa med min lilla fåniga nos och skälla på andra hundar
matte är lite för långsam ibland och tråkigt nog vågar hon inte släppa mig lös (för då ilar jag iväg på helt egna äventyr)
söt som få
matte är lite för långsam ibland och tråkigt nog vågar hon inte släppa mig lös (för då ilar jag iväg på helt egna äventyr)
söt som få
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)